Elektroniskt informationsutbyte – en vägledning för utlämnande i elektroniskt form

Vägledningen Elektroniskt informationsutbyte – en vägledning för utlämnande i elektroniskt form ger stöd i de frågeställningar som myndigheter behöver ställa sig när man inför tjänster för att lämna ut uppgifter automatiserat, utan att detta leder till så kallad direktåtkomst.

Syfte

Vägledningen syftar till att stödja införandet av automatiserade tjänster utan direktåtkomst genom att ge juridiska bedömningar kring de frågeställningar som myndigheter behöver ställa sig.

För vem?

Denna vägledning vänder sig i första hand till jurister och verksamhetsutvecklare som i sitt arbete inom statliga myndigheter, kommuner och landsting deltar i utformningen av nya tjänster för elektroniskt informationsutbyte och har att bedöma om ett sådant utlämnande kan införas utan direktåtkomst och utan att det uppkommer något överskott av allmänna handlingar hos den mottagande myndigheten. 

Vägledningen ska dessutom kunna fungera som en bro mellan verksamhet, teknik och juridik. För att ta fram it-baserade lösningar för informationsutbyte som är juridiskt korrekta krävs samarbete inte bara mellan jurister och verksamhetsutvecklare utan även med informationssäkerhetsansvariga, itarkitekter, arkivarier och andra som på något sätt är involverade i att ta fram en lösning.

Om innehållet

När myndigheter ska införa tjänster för att lämna ut uppgifter automatiserat utan att det leder till s.k. direktåtkomst behöver ett antal frågor övervägas. I vägledningen redovisar eSam sin bedömning av dessa frågor.

En modell med tre byggstenar presenteras

  • en legitimeringsdel
  • en hanteringsdel
  • en prövningsdel.

Modellen ersätter den modell för utlämnande som E-delegationens presenterade 2012, se nedan.

Bakgrund

Elektronisk kommunikation av uppgifter i realtid över organisationsgränser är ett centralt samordningsområde för myndigheterna. Det har dock varit delvis oklart vilken prövning som äger rum, vem som anses utföra den, vilka beslut som fattas i olika led av hanteringen, vem som anses bära ansvaret enligt de författningar som aktualiseras och under vilka förutsättningar ett s.k. överskott av allmänna handlingar uppkommer hos myndigheter. 

Ett särskilt hinder för utvecklingen av e-förvaltningen har varit de oklarheter som funnits om innebörden i registerförfattningar av begreppet utlämnande på medium för automatiserad behandling och hur det förhåller sig till rekvisitet förvarad enligt 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen (TF).

2012 tog E-delegationen därför fram en juridisk modell för elektroniskt utlämnande som inte skulle komma i konflikt med de krav i författning som gäller för direktåtkomst och inte heller föra med sig något överskott av allmänna handlingar hos en mottagande myndighet (se vidare ”Direktåtkomst och utlämnande på medium för automatiserad behandling – en rapport från E-delegationen”).

Med utgångspunkt från Informationshanteringsutredningens slutbetänkande Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) och Högsta förvaltningsdomstolens dom i det s.k. LEFI Onlinemålet (HFD 2015 ref. 61) har eSams expertgrupp utarbetat denna vägledning som beskriver en modell för utlämnande som ersätter E-delegationens modell från 2012.

Läs vägledningen

Elektroniskt informationsutbyte – en vägledning för utlämnande i elektronisk formPDF

54.226.36.60